STORT TACK alla ni generösa supportrar som burit oss så långt i den här tävlingen! Era röster har varit guld värda och ni har sporrat oss till stordåd. För mig som inte dansat tidigare har det vait ett äventyr att få vara med så här länge. Aldrig trodde jag väl att det skulle vara möjligt att lära in och visa upp en helt ny dans på en knapp vecka. Men det gick. Och det gick t.o.m. bra! Vi var faktiskt väldigt nöjda med vår insats igår, även om juryn inte delade vår uppfattning, och det känns väldigt bra att lämna med flaggan i topp.
Gladast idag är nog min kropp. Det har tagit på krafterna, det måste jag ärligt tillstå. Ett lugnare tempo och några dagars viloläge kommer att läka en del brustna muskelfästen.
Den svårast omställningen nu blir att inte få träffa Björn varje dag. I över tre månader har vi setts absolut varje dag, många timmar om dagen. Vi har arbetat och skrattat och svettats ihop, i en närhet med värme och generositet som varit enastående.Vi har blivit verkliga vänner. Det är det största och det finaste med hela den här resan.
Och - vi kommer tillbaka i rutan. Björn och jag. I finalen, om några veckor, ska alla danspar dansa igen så det är inte helt slut med träningen. Dessutom ska jag försöka förvalta all den danskunskap som jag fått så fötterna ska nog få fortsätta att jobba, på något sätt. Som politiker ska jag ju ut i valrörelsen och det är verjkligen ett gediget fotarbete kan jag tala om! På återseende alltså!
Gudrun
